hold on and be real

Var uppe tidigt och tvättade. bröt ihop på hallgolvet. det var länge sen jag kände mig så sjukt jävla hjälplös. en stenhög på golvet, benen kunde inte bära min kropp längre. jag är för tung nu. inte bara fysiskt. allt som finns på insidan gör mig så jävla tung. gråtit ut varenda droppe vätska som fanns i min kropp. vätskebrist. 

 

jag vill inte gå upp mer i vikt nu men jag vet inte hur man slutar. det var så länge sedan jag försökte att gå ner i vikt att jag glömt precis allt. glömt hur man bara låter bli, glömt hur man behärskar sig. den senaste tiden när jag gått ner i vikt så har det ju bara blivit så eftersom jag inte haft någon aptit. nu har jag aptit och jag skrämmer mig själv. 

hur kommer det sig att varje gång någon självmant närmar sig mig, försöker att tränga igenom så stöter jag bort dem? jag får mig själv att framstå som en douchebag. jag är en douchbag rättare sagt. när någon istället stöter bort mig, då vill jag ha dem nära. det faschinerar mig att jag vill ha det jag inte kan få, men det jag kan få tillägnar jag varken blickar eller tankar. 

 

 

jag saknar erik, han var den enda människa som jag verkligen kunde prata med allt om, han var den som fanns där klockan tre på natten när jag skakade av ångest. jag hatar att förlora människor. 

du frågar mig vad kärlek är,

men jag vet inget om det där

 

nästan varje kväll i två veckor har jag minihetsat utan att kräkas. är det konstigt att jag går upp i vikt? nej, självklart inte. jag måste sluta hetsa för jag vill verkligen inte kräkas, vill inte förstöra mina tänder mer än jag redan gjort men jag vill inte heller gå upp mer i vikt. så jag måste helt enkelt sluta äta på kvällarna.

 

ja men då var ju problemet löst kan man ju tycka. önskar verkligen att det var så enkelt.

jag fortsätter att gå upp i vikt och jag börjar verkligen få panik nu. två kilo upp, alltså 55 kilo. detta är inte okej. varför går jag upp i vikt när jag äter som alla andra och det som klassas som normalt? alla fucking andra i min omgivning som antingen äter ungefär lika som mig eller ännu mer, de går inte upp alls. varför är jag tvungen att svälta mig själv för att behålla samma vikt?

 

funderar på en fasta, det var länge sen sist. nackdelen är att jag jobbar i princip varje dag och jag skulle aldrig palla jobba utan att äta alls. huvudvärken är värst. tips tack? 

 

jag vägde mig nyss. jag har gått upp 1 kilo på en vecka. nu har jag blivit så van att gå ner i vikt att jag blev helt förstörd av ett kilo upp trots att jag inte vill ner. jag tror att det är känslan av att inte ha kontroll som skrämmer mig. jag trodde att jag skulle gått ner i vikt eller åtminstonde vara kvar på samma. men nej, jag har gått upp.

 

jag tänker börja räkna kalorier igen.