jag är inte ensam,
egentligen. jag har vänner och familj. men inte sånna man ringer en söndagkväll när själen letar ut ur kroppen, då hjärtat sliter och drar för att ta sig ut eller då man inte vet hur man ska kunna stoppa tårarna från att rinna så jävla mycket att man antagligen får vätskebrist.jag har som sagt människor runt om mig. sånna jag kan ringa då allt är okej, de som jag kan skratta med. men dagar som idag så är jag helt jävla ensam,trots att jag egentligen inte är ensam..
Kommentarer
Trackback