Vanligtvis är det så, att de jag vill ha nära brukar gå
Tänker på Erik hela tiden. Varje dag, varje timme, varje sekund. Det kanske låter skitlöjligt. Men det är det också. Dumförklarar mig själv för detta. Jag brukar inte vara den som är den. Men när jag fastnar för eller faller för någon så är det stenhårt.
En vän till mig bor på samma gata som honom och hans flickvän. Hoppas att se honom varje gång. Tror att han ska stå bakom varje gathörn. Han smyger i varje vrå av mig. Hatar mig själv för att jag ständigt tänker på honom, för att jag inte kan glömma honom. Stalkar hans Facebook, ingen aktivitet sedan maj 2014 då han bytte profilbild. Han har mer skägg än jag minns. Som sagt, jag hatar mig själv, hatar Erik, hatar världen.
Ville bara få ut all min bitterhet.