Ingen enkel väg ut
Har tagit samma steg för att fastna.
Gömt problemen i flaskan, när problemet är flaskan.
Har varit närgången min undergång för många gånger, försökt att skölja ner min ångest varje gång den kommer.
Vill kunna tro att det blir bättre när man skriver om det, så jag skriver till känslan tar slut, och tar ett steg på ingen enkel väg ut.
- Johan
Det viktiga är inte var vi varit, det viktiga är var vi är på väg
Jag vet egentligen inte varför jag skriver. Vet inte vad jag vill skriva eller förväntas säga.
Jag blir hyllad till högre höjder varje dag för att jag är en så stark person. Jag vill skratta de rakt upp i ansiktet. De vet inte hur svag jag varit och fortfarande är. Det finns så många saker de inte vet eller ens anar.
Jag ska begrava en vän i helgen och mitt hjärta går sönder för att han togs för tidigt. Jag har nog fortfarande inte fattat vad som hänt trots att det gått mer än en vecka nu. Jag vill gråta och skrika men det liksom fastnar i halsen. Kanske är det så som Erik sa, tårar som inte gråts fryser till is i hjärtat. Fan vad jag fryser nu.
Likheten var slående
I förrgår träffade jag kille som var otroligt lik Erik. Utseendet, hur han pratade, suget i blicken. Det är det enda jag tänkt på i två dagar. Han skrev till mig idag. Jag vet inte om jag borde träffa honom eller inte. Jag vill inte utnyttja honom för att återuppleva min tid med Erik. Trots det så känns det svårt att låta bli.
Jag vill låtsas att han är du.