Utkast: Sep. 20, 2012
han är på väg hit nu. jag kommer inte att kunna skriva fören på söndag. ha en bra helg!
hur ska det gå?
nu vet jag inte ens om han kommer idag, jag dööööööör! vi har redan varit utan varandra i tre veckor.
nu har jag fastat 38,5 timmar. kommer han ikväll så avbryter jag min fasta då. om inte så ska jag testa mig själv hur länge jag klarar av det här.
halvvägs.
27 timmars fasta avklarat.
om jag blir smal så kommer jag att bli lycklig.
någonstans i min förvridna världsbild så tror jag att alla problem kan lösas med smalhet. om jag blir tillräckligt smal så kommer vårt förhållande att bli som det en gång var, han kommer att älska mig lika mycket igen, han kommer att se på mig med den blicken igen. om jag blir smal så kommer jag att ha människor runt omkring mig igen, då slutar alla att lämna mig. jag har blivit lämnad av min familj och mina vänner, men om jag blir smal så kommer dom tillbaka, då behöver jag inte vara ensam längre. jag vill inte vara ensam längre.
fast jag vet så väl att det inte är så.
jag lever kvar i min psykotiska tillvaro, men var är du nu?
jag ska fasta från och med nu till torsdag kväll då pojkvännen kommer.
allt jag kan höra numera är en röst som säger att jag måste bli smal. de säger att den bara finns i mitt huvud.
du var min armé.
jag och min pojkvän bråkar hela tiden. vi har ett distansförhållande och det tär verkligen på mig, på honom också såklart. det känns som att vi klamrar oss fast vid varandra trots att vi båda vet att det här inte kommer att fungera. jag vill inte förlora honom. han är det enda bra jag har i mitt liv. jag vet att det är själviskt att tänka så och jag skulle aldrig berätta det för honom; men jag vet inte om jag klarar av att leva utan honom.
det var inte värt det
nu har den här tjockisen precis tryckt i sig fyra små frallor med massa smör. visst jag var modig, men jag misslyckades. nu sitter jag och dricker massa vatten och sen ska jag gå och spy.
peace!
ibland måste man våga chansa.
just nu håller jag på att baka bröd bara för att jag är uttråkad. jag har inte ätit bröd påväldigt länge. jag brukar aldrig ha det hemma eftersom jag har en tendens att börja hetsa då. så jag vet att det är en väldigt stor risk jag tar.
eller är jag ?
någon av mina grannar bakar. vilket tydligen resulterar i att hela min lägenhet luktar nybakat. det gör mig tokig. jag har hållt mig från att äta knappt alls de senaste dagarna och nu börjar suget efter en tjockisdag komma tillbaka igen. jag vill ha kakor, kex och mörkchoklad. men jag vet att jag är bättre än så.
jag vet inte vem jag är men jag vet att jag är din.
efter att ha vaknat mellan 06.00 och 08.00 i flera veckor så hade jag bestämt mig för att ta sovmorgon idag. men nej, jag vaknade klockan åtta trots att jag knappt sovit i natt. jag vaknade dessutom med något som kändes som världens baksmälla; värk i hela kroppen och var jätteyr. jag kanske ska tillägga att jag var helt nykter igår. det här berodde säkerligen på lågt blodsocker så jag gick upp och åt några jordgubbar och det gick över.
jag är så att jag alltid har något att göra. och om jag inte har det så lyckas jag alltid komma på nått. städa, promenera what ever. jag måste hela tiden ha något att göra. men idag känns det lite som att jag gått in i väggen. jag har legat i sängen och kollat på film och druckit te hela morgonen, tills nu. känner inte för att göra något alls idag, försöker intala mig själv att det är okej att ha sådana dagar ibland.
väldigt kär, obegripligt ensam.
det här är en sådan kväll då jag känner mig ensammast i världen. ni vet då det känns som att man verkligen inte har någon.
jag vill som sagt rasa.
trots att siffrorna på vågen rör sig neråt så är jag inte nöjd. det går för sakta trots att jag knappt äter. vet inte riktigt vad jag ska göra, några tips?
tomtomtomtomtom
det går en väldigt smal tjej i min klass och jag kan aldrig sluta stirra på henne. avundsjuk.
jag har gått hem i storm och regn, är helt slut. sitter nu och dricker mandarinte, väldigt gott. för er som inte testat det.
jag kunde inte se det då
när jag bodde hemma längtade jag desperat efter att flytta hemifrån, intalade mig själv att det skulle bli så mycket enklare att gå ner i vikt då när jag inte hade någon som kontrollerade vad jag åt. men så är det inte, sen jag flyttade hemifrån har jag gått ner några kilon som jag sen gått upp igen. jag vill rasa igen.
stolt.
jag har precis lett mitt förvirrade sinne in på rätt väg igen. vad trodde jag? att ett fetto som jag kan ta en tjockisdag och sitta och äta godis? haha, nu skrattar jag nästan när jag tänker på det. jag ären tjockis, alla mina dagar är tjockisdagar. jag kommer aldrig kunna äta godis.
bra att jag har kommit till insikt.