hold on and be real

Jag känner mig så tom samtidigt som jag inte förstår hur tomhet kan göra så ont. Jag ler och låtsas som att allt är bra men så fort ensamheten kommer över mig och ingen ser så går det inte att hålla ihop mig längre. Jag tror att alla är förvånad över att jag tar detta så bra, även han. Men jag tar det inte bra, jag är inte okej. Att spela och le när jag egentligen rasar har liksom blivit min grej, jag har alltid gjort så.