Aldrig ska jag glömma vilken tur jag hade, som hade dig
För några dagar sedan hände något. Något som fick mig känslomässigt förlamad. Jag har inte kunnat berätta om det, jag har försökt att intala mig själv att allt var en dröm trots att jag vet att han var lika verklig som han var för fyra år sedan.
Minns ni L? Han jag träffade för 4,5 år sedan, han som krossade mig totalt. Han som fanns innan Erik och som tog mig år att komma över. Jag tänker på honom fortfarande. Funderar på allt som aldrig blev, som kunde ha blivit. Han ringde mig för några dagar sedan. Frågade hur jag mådde, sa att han hade vägarna förbi och frågade om han fick komma och hälsa på. När vi sågs kändes det som att vi aldrig var ifrån varandra. Nu undrar jag varför jag utsatte mig själv för detta igen.
Kommentarer
Postat av: Daniella 🌙
<3
Svar:
s
Trackback