Jag vill inte tänka framåt men är livrädd för att fastna här
Att veta att han inte kommer att vara en del av mitt liv längre, att han inte är den jag kan ringa klockan tre på natten när jag skakar av ångest, inte den jag vaknar upp brevid på morgonen, han jag somnar intill, att han inte kommer att vara den som får mig att vika mig av skratt eller den jag har rätt onödiga diskussioner med om ganska oviktiga saker med känns för svårt.
Jag visste hela tiden att det kunde hända men insåg nog aldrig hur jobbigt det skulle kännas. Vi sågs nyss men jag saknar honom redan.
Kommentarer
Postat av: Glöminteattandas
Har inte läst tidigare inlägg om den här relationen men känner igen mig så väl i din beskrivning. Slutet. Fan inte kul.
Kram
Svar:
s
Trackback