Brev som aldrig skrivs, som aldrig skickas
Det var länge sedan jag skrev nu. Länge sedan jag berättade om ångest som kan liknas med sprickor i betong och skoskav. Länge sedan jag berättade om alla dina ord som fortfarande sitter fastspikade kvar varje vrå av mig. En evighet sedan jag sa till dig att jag aldrig skulle glömma. Att jag aldrig skulle glömma vilken tur jag hade, som hade dig. Och jag glömde aldrig.
Kommentarer
Trackback