jag hinner inte ta mig upp mellan varje slag
det är tre år sedan Mattias lämnade. han finns inte kvar i detta liv, inte här med oss längre. idag saknar jag honom mer än någonsin, mer än vanligt. jag vill tillbaka, till tiden då han fortfarande fanns. hans skratt ekar inte längre i min lägenhet, hans lukt finns inte kvar i min kudde. minnen som tynar bort. det gör ont när mitt minne inte längre orkar bära honom som förr. vila i frid.det har varit alldeles för många årsdagar på för kort tid. för mycket annat skit. för mycket av allt. känner hur mycket närmare sammanbrott jag är för varje dag.
Kommentarer
Trackback