Låtsas som att du inte var anledningen till vätskebristen 2013
Passerade Vincents stad. Kände allt det där, allt med honom som känns skölja över mig. Trots att han inte bor kvar där idag så kryllar staden av minnen med honom, med oss. Några tågstationer senare. Staden som inte ligger allt för långt belägen från där jag bor, där Erik kommer ifrån. Där han bodde under tiden vi träffades. Han bor inte kvar där. Kanske är de precis som mig, flyr vidare när det blir för mycket.Jag vet inte. Men ingen av dem stannade kvar.
Det finns en kille på jobbet som påminner så jävla mycket. De ser inte likadana ut men att prata med honom är som att prata med Erik. De har samma tankesätt, ser på saker likadant, samma sofistikerade sätt att prata på. Precis varje ord som lämnar munnen låter otroligt klokt. Någon man lyssnar på. Någon man ser upp till. Att skriva med den här personen lurar mig. Ibland känns det som att det är Erik som sitter i andra änden. Jag lurar mig själv.
Kommentarer
Trackback