Jag kan inte se ditt ansikte. Det var det jag glömde först.
Jag saknar vincent mer än någonsin nu. Det är snart ett år sedan vi träffades för första gången. Trots att han inte fanns länge så lämnade han djupa avtryck och en jävla massa minnen. han var en sådan människa som ni vet kommer in i ens liv och det känns nästan direkt som att man känt varandra hela livet? vi delade mörka hemligheter och fula sanningar. har ni någon gång känt en sådan smärta som gör så ont att det inte finns några ord som beskriver den? precis så känns det när jag tänker på honom.
Kommentarer
Trackback