hold on and be real

jag brukade försöka döva ångesten med hård svält och långa löpturer. och vad bytte jag ut det mot? jo alkohol. undrar varför jag inte går ner i vikt trots att jag knappt äter något. hmmm, kanske kan vara alla jävla kalorier från all sprit jag dricker. jag hade egentligen kunnat ta 50 kilo plus bara jag fick må bra. hellre tjock och lycklig än smal och självmordsbelägen. 

 

ingen i min närhet vet att jag mår såhär. ingen vet att jag numera är full sex dagar i veckan. fyra av de dagarna dricker jag ensam. det är det som får varningsklockan att ringa. inte att jag dricker ofta utan att jag dricker ensam. jag dricker liksom inte för att ha kul med mina kompisar. jag dricker för att döva smärtan.