hold on and be real

det är ett år sedan jag och vincent träffades för sista gången. 12 månader sedan jag vinkade av honom på perrongen. jag minns hur hårt jag kramade honom, vad våra sista ord var innan vi skiljdes åt. jag minns klumpen i magen, trasslet i hjärtat, tårarna som trängde bakom ögonlocken. 

 

jag har försökt att hålla mig sysselsatt hela dagen för att slippa tänka, för att slippa minnas. jag har umgåtts med en vän hela kvällen och det gick rätt bra. nu är jag ensam, dricker vodka för första gången på över en vecka. gör ett tappert försök till att trösta mig själv. stalkade hans twitter. om en vecka flyttar han till en ny stad, med sin nya tjej, börjar i en ny skola och de har köpt en ny lägenhet. ett nytt liv. utan mig.