tillbaka på ruta ett.
jag fick ett telefonsamtal igår. av honom. ni vet han som hände för flera år sedan, som jag fortfarande försöker komma över. det var som att få ett samtal av någon som dött, som bara försvann. jag höll på att tappa luren i golvet och var stum i 40 sek innan jag klarade av att säga något. vi har inte pratat alls under den här tiden och nu ringer han mig efter tre år för att fråga hur jag mår! varför börja bry sig nu? jag klarar inte det här, klarar inte av att förlora honom en gång till.
Kommentarer
Trackback