Tänk om vi hörde ihop som inga andra, vi kanske till och med var gjorda för varandra
Att gå upp i vikt är lika med att bli frisk, right? Att få höra "guuuuud, du ser ut att må så bra nu" får mig att vilja kräkas på hela världen. Känner verkligen alla mig så dåligt att ingen ser att jag är döende? Är det såhär det känns att vara frisk? Jag mår sämre än jag gjort på länge. Hatar varje millimeter av min 58 kilo tunga kropp. Jag lovade att jag skulle försöka och tro mig, jag har försökt. Men det här är jag som ger upp. Jag orkar helt enkelt inte försöka längre.
Jag är inte någon som behöver någon men när jag släpper in någon så fastnar jag stenhårt. Jag gjorde det igen. Frågar mig hur jag kunde vara så dum. Ska det ta mig flera år av obegriplig ensamhet och smärta att komma över detta också? Ärligt talat så tror jag inte på mig själv, inte att jag kommer att överleva detta en gång till. Jag kan inte berätta det här för någon, det är bara här jag kan vara helt ärlig.
Kommentarer
Trackback