som om hon inte vet vem hon är längre
jag kravlar mig upp,
stödjer mig mot ett smutsigt handfat
benen orkar inte riktigt
bära min kropp längre
mina knäskålar skaver mot varandra
och jag kan liksom inte
sträcka på ryggen mer än såhär
det jag borde se när
jag lyfter blicken
är min egen spegelbild men
jag stirrar en främling i rakt ögonen
och ser bottenlös ångest
i hennes pupiller
stödjer mig mot ett smutsigt handfat
benen orkar inte riktigt
bära min kropp längre
mina knäskålar skaver mot varandra
och jag kan liksom inte
sträcka på ryggen mer än såhär
det jag borde se när
jag lyfter blicken
är min egen spegelbild men
jag stirrar en främling i rakt ögonen
och ser bottenlös ångest
i hennes pupiller
Kommentarer
Postat av: Hanna
Damn girl, du skriver sjukt fångande texter, typ snubbla in på din blogg och bara fastnade. Det är typ en melodi i allt:).
Svar:
sun.
Trackback