sjuk, smittad av honom
innan jag somnade igår så bestämde jag mig för att försöka släppa taget om honom. att jag ska försöka hitta mig själv nånstans bland all förtvivlan och galenhet. ja jag vet att det här inte är normalt. men det lilla sans jag hade kvar, försvann med honom.nu till det jag ville komma till. när jag vaknade imorse så hade jag fått sms av honom. han frågade hur jag mår och bad om ursäkt för att han stängt mig ute när jag behövde honom. skrev att han inte mått bra och att han stängt ute nästan alla i sitt liv. jag vet hur det är för det är så jag själv fungerar.nu till min fråga; ska jag svara eller ska jag strunta i honom så som han struntat i mig? jag har tänkt så många gånger på vad jag vill säga till honom men nu när jag har chansen så står det helt stilla i huvudet, jag hittar inga ord som känns rätt.
Kommentarer
Svar:
du fick mig verkligen att tänka till där. undrade om det verkligen kunde vara så. jag vet fortfarande inte.
sun.
Trackback