och jag vet liksom inte hur man gör längre.
jag har fått ett jobb, rutiner och tider att passa. främlingar att kallprata med, arbetsuppgifter att sköta. det här är för mycket för mig. de senaste månaderna har jag varit full oftare än jag varit nykter. jag vet, vet så väl att jag måste ta mig i kragen och ställa mig upp den här gången. jag försöker, det gör jag verkligen. men samtidigt som jag försöker resa mig så är det samtidigt nått som drar mig ner. jag vet att jag måste hitta anledningar till att ta mig upp ur sängen, till att orka ta mig tid att börja leva igen.
men var letar man?
Kommentarer
Postat av: Danne
Baby steps. Take baby steps. Sätt små mål varj dag som du ska göra. Även om de kanske verkar som världens lättaste saker så måste man börja smått när allt har rasat.
Ps. Tack igen. Du får mig att våga publicera fler av mina dikter på bloggen. Hah.
Trackback