det regnar stenar genom taket.
allt jag kan skriva om numera, är hur han trasade sönder mig, minnen som kan jämföras med skoskav, smärta som känns som taggtråd genom kapillärer, hur hans sms känns som sönderslagna nyckelben och hur mina obesvarade sms upplevs som frontalkrockar. jag har inga starka ben som jag kan stå på.
Kommentarer
Trackback