hold on and be real

jag saknar gamla dagar. dagar då jag tränade som besatt, tillbringade mina nätter på gymmet, tidiga morgonar i spåret, kände hur marken under mina fötter svajade, då jag kunde leva på luft(nästintill). Jag vet att varken jag eller min kropp mådde speciellt bra då men sanningen är att jag är långt ifrån lycklig nu, jag mådde bättre då. jag hatar vad jag har blivit. jag hatar min kropp, verkligen hatar. jag kan varken se eller ta på den. jag kan inte heller se varför det är så jävla svårt den här gången, svårt att ta tag i mitt ätande, tränande, svårt att andas och att stå upprätt. jag behöver att någon säger åt mig vad jag ska göra.

 

jag är säker på att ni inte avbryter fastan efter inte ens ett dygn genom att äta 15 pizzabullar, en påse chips, en kladdkaka, 0,5kg klyftpotatis med bea, pasta, bröd, mjölk osv.....