söndagsångest
Jag hatar söndagar. ångesten är värre än vanligt och jag klarar inte av att vara ensam. Jag vill inte bryta ihop mer. Det är som att jag ligger nerslagen på golvet, försöker att ta mig upp men det går liksom inte. jag hinner bara stödja mig på händerna, redo att resa mig upp så faller jag igen. jag vet inte vad jag ska göra. Jag vill skrika rakt ut att jag inte vet och att jag behöver hjälp för jag klarar inte det här själv. Men det finns liksom ingen att fråga om hjälp.
Kommentarer
Svar:
tack fina du. jag önskar att vi bodde närmare varandra. hatar avstånd.
sun.
Trackback