hold on and be real

Har någon av er testat dessa som kan berätta mer om resultat och eventuella biverkningar? Har nämligen precis startat min första kur.

Jag minns så väl när vi satt i hans soffa. Hans sköra pianofingrar spelade gitarr och han sjöng collide. Min blick fastnade i hans armveck och de märken som kanylerna lämnat efter sig. Hans blick som för många andra kanske såg tom ut men som för ett vant öga faktiskt innehöll en gnutta hopp om att allt skulle bli bra. De ögonen såg in i mina och vi sade så mycket trots att vi inte sade något alls. 

Jag ville rädda honom och försökte allt vad jag kunde. Men man kan inte hålla någon ovanför ytan som inte vill vara där. 

Det var länge sedan vi pratade om saker som var helt oviktiga men livsviktiga. Jag tänker på honom ofta och det var länge sedan vi sågs nu. Jag tänker på hur han har det, tog han sig upp? 

Even the best fall down sometimes.

Jag är så peppad på att gå ner i vikt nu. Viktnedgången har ju gått sådär de senaste månaderna men det måste bli ändring på det. Kommer helhjärtat att börja min resa från 69 till 50 kilo nu. Det finns ingen annan väg att gå. 

När en förflyttas från en verklighet till en annan. När en går från att inte känna alls till att känna allt. Han gick vidare snabbare än jag kunnat ana och kanske fanns de innan vi ens var över. Jag vet inte och alla frågor börjar komma nu. 

Jag brukade skriva meterlånga brev om allt som kändes men jag lovade mig själv att inga fler brev skulle skrivas, jag ältar så lätt och har svårt att släppa taget när en ständigt kan gå tillbaka och läsa om allt som var och hur allt kändes då. 

Jag känner igen den här bekanta höstiga ångestkänslan. Den bekanta doften av höst och ångest i näsan alla gånger jag försökt att gå ifrån allt som känns jobbigt. Det gick inte den här gången och jag vet inte om det gått någon annan gång någon annanstans heller.

Vägde mig imorse. 69,8 kilo. Jag som gick ner 10 kilo i våras är nästan tillbaka på 70 och det känns förfärligt. Kommer strypa intaget till 1000 kalorier/dag igen. Jag mår inte bra i den här kroppen. 

Jag mår bättre nu, kanske kan jag till och med säga att jag mår bra. Jag saknar inte honom alls och det är så konstigt att något som kändes så mycket nu inte känns överhuvudtaget. 

Det är svårt att förklara men efter veckor av totalt mörker så vaknade jag upp idag och kände att det räcker nu. Att jag behöver resa mig och slåss mot allt som slagit ner mig. Saknaden efter honom ska inte få mig att gå under och förlora mig själv i detta. Jag måste sluta döva min ångest med diverse substanser, komma tillbaka till mina bra matvanor, börja sova igen, vårda relationer med familj och vänner. Det räcker nu.

Känner att jag är på väg att rasa och jag vet inte vad som väntar. Har varit konstant full de senaste sex veckorna, varit nykter i 3 dagar nu och verkligheten och alla känslor börjar komma ikapp. 

Kanske är det som Johan säger att det är så jävla lätt att tycka synd om sig själv. Svårt att acceptera och läskigt att förändras. Det är skönt att känna lugn och det är stort att bryta mönster och det är starkt att börja laga det man en gång tagit sönder. 

Får fortfarande höra av alla att de är så glada för att jag tar detta så bra. Paniken inombords växer och jag vill bara skrika åt de. Det är inte deras fel att de inte kan se, jag vet det. De har aldrig sett igenom mig som han kunnat göra. Vi skulle fortsätta vara vänner, som man alltid säger men jag trodde verkligen det denna gång. Han är min bästa vän. Men han hör inte av sig och jag vill inte vara för påträngande. 

Jag känner mig så tom samtidigt som jag inte förstår hur tomhet kan göra så ont. Jag ler och låtsas som att allt är bra men så fort ensamheten kommer över mig och ingen ser så går det inte att hålla ihop mig längre. Jag tror att alla är förvånad över att jag tar detta så bra, även han. Men jag tar det inte bra, jag är inte okej. Att spela och le när jag egentligen rasar har liksom blivit min grej, jag har alltid gjort så. 

Det är över nu och det gör så otroligt ont. Som om kärleken för honom som tidigare värmt mig inombords förvandlats till gift som rör vid varje del av mig. Hela min kropp gör så obeskrivligt ont. 

- 8,7 kilo sedan januari när jag var uppe i 74 kilo och vände. Har gått ner det mesta den senaste tiden. Mest för att jag känt att detta hängt över mig som ett mörkt moln och det gick liksom inte längre, det fanns bara ett håll att gå åt.