gör vad du vill, men glöm mig inte
stjärnor är inget annat än skotthål i himlen.
trots att jag inte är speciellt smal just nu så är mina knän fortfarande rätt beniga. när jag sover på sidan är jag tvungen att ha en kudde mellan knäna för att inte få blåmärken och ont. jag och alla gamla tanter har samma problem..
han berör mig inte längre på samma sätt.
jag vet inte om jag försöker intala och inbilla mig själv att allt med honom börjar att kännas lättare eller om det verkligen är så. men jag tänker inte på honom lika ofta och när jag väl gör det så känns det inte lika jobbigt som det brukade göra.
inte ens jag står ut med mig själv.
idag gör hela min kropp obeskrivligt ont. det känns som att någon kört över mig med en ångvält. varje milimeter av min trettiosexgradiga hud ömmar. varje skelettdel skaver mot varandra i ren depseration för att hitta en väg ut. jag vet att det känns såhär för att jag inte ätit speciellt mycket de senaste dagarna. ni vet han, tony. jag äter inte ens när jag är med honom längre. det roliga är att de senaste dagarna har jag försökt fokusera på att äta bättre och nyttigare mat, inte mindre. men ändå så blir det så. ska försöka äta lite mer idag, kommer inte palla att jobba annars.
lite av mig
han kanske inte menade något alls men han kan även ha gjort det
igår när jag var hos honom, vi kan kalla honom tony och vi träffas ibland. så letade vi efter en film och bläddrade förbi supersize me. han sa att filmen handlade om mig och att det är så mina matvanor ser ut. först lät det som ett skämt och jag sa något som: du behöver inte göra narr av mig bara för att jag är tjock och skrattade. han sa inte emot eller sa något alls för den delen. bara fortsatte prata om något annat.. jag dör.
jag kommer att bli okej så småningom.
av rädsla att bli sårad så har jag blivit den som sårar
jag saknar nog bara någon
hmm..
du vet, jag är inte din lekplats
du åker berg&dalbana
längs med min ryggrad
mitt näsben går av
då du råkar trampa snett
du klättrar ner för mina revben
för att sedan spela pingis med mina knäskålar
mina nyckelben slår du sönder
som om de vore gammalt porslin
längs med min ryggrad
mitt näsben går av
då du råkar trampa snett
du klättrar ner för mina revben
för att sedan spela pingis med mina knäskålar
mina nyckelben slår du sönder
som om de vore gammalt porslin
klipper av mina vingar och landar igen, verkligheten slår mig i ansiktet.
jag lyfter dig också för nu är jag stark
jag hatar hur mitt liv går som en bergochdalbana just nu. ena dagen vill jag dö, nästa känner jag att det kanske går att leva trots allt, nästa kraschlandar jag igen. egentligen så får jag väl vara tacksam för att jag har några bra dagar nu. det kunde ha varit värre, det kunde ha varit så att jag legat på botten hela tiden. jag önskar bara att det kunde finnas något som dämpar fallen så att jag slipper ramla så hårt varje gång.
idag är en sån dag då jag känner mig stark, då jag skiter i allt. idag är en krossahelavärldendag.
bry er inte om att fixa julskinka, ni kan äta mig
slippa tänka.
det känns mest bara jobbigt gällande honom när han hör av sig och jag påminns av honom. har haft några bra dagar nu då jag inte tänker så mycket på honom. ska börja fokusera mer på maten nu.