hold on and be real

det är snart ett nytt år, en ny början, en chans att börja om. jag är jävligt envis bara jag vill och den här gången tänker jag få allt att fungera. jag tänker kämpa, klättra, dra mig upp. jag tänker hitta mig själv igen, även om jag inte riktigt är säker på att den människa jag brukade vara finns kvar. jag har förändrats på så många olika sätt trots att jag inte ville. men kanske är det så att vi inte kan styra över vilka vi blir. jag vill inte vara den jag är idag och jag tänker bli något bättre. någon andra kan fästa sig vid, älska. någon som lämnar avtryck innanför revben. jag vill vara någon jag själv kan älska.

 

vi kan kalla honom fredrik. han är fin, säger fina saker. han får mig att må bra. med honom glömmer jag världen. jag glömmer bort att mörkret ligger där och väntar på mig. jag kan inte sätta fingret på vad det är, men något med honom är annorlunda. ni vet då man bara vet något. man vet inte hur eller varför, man bara vet. 

 

 

 

 

jag var bara hel med dig
inte innan, inte efter.

bara när jag var med dig.

köpte massa mat idag. ångest, så mycket ångest. har inte vågat äta något än. men imorgon, då ska jag!

jag vill sätta ord på vad jag känner och hur jag mår. men vad gör man när ord inte kan räcka till? detta gör mig så jävla frustrerad. jag saknar inte bara honom, jag saknar mig själv och den jag var när jag var med honom.

 

något mer som gör mig jävligt frustrerad är när människor ger löften som de inte kan hålla. hur kan man t ex lova att alltid stanna kvar och att alltid finnas där? för innerst inne så vet vi alla att det aldrig slutar så.

 

jag vill skriva en bok. ord som berör och som får läsaren att känna rysningar enda in i benmärgen. jag vill lämna avtryck i människors hjärtan.

jag vet inte om du läser detta, du vet ju att jag hatar julen och alla anledningar till det. men om du mot förmodan gör det så önskar jag mig andra saker än vad jag gjorde när jag var liten. i år vill jag inte ha några dockor eller målarböcker. jag vill ha en hel familj, en mamma som hör av sig andra gånger än de hon ringer för att fråga om hon får låna pengar för att sedan inte betala tillbaka dom, en pappa som mirakulöst bara skulle börja bry sig en dag om att han är pappa och faktiskt har tre barn som behöver honom.

 

jag har aldrig velat vara som alla andra. jag ville sticka ut, lämna avtryck under revben, bli ihågkommen utan att smälta in i mängden av alla andra människor och minnen. jag ville vara speciell. idag önskar jag att jag var precis som alla andra. jag vill kunna äta utan att vilja dö, utan att bokstavligt talat känna hur fettet sprider sig i kroppen och lägger sig som en tjock hinna över varje kroppsdel. jag vill kunna må bra. ha ett liv där jag upplever andra saker än motgångar. att bara någon gång ibland känna något annat än det jag ständigt känner som jag inte ens kan sätta ord på. jag vill slippa känslan av övergivenhet och likgiltighet. jag vill bry mig om saker och om människor.

 

 

 

 

ni vet han, tony. vi som träffats i några månader men som jag intalat mig själv att jag inte känner något för. vi träffades på en fest ikväll. jag är svartsjuk för att andra tjejer raggar på honom. jag vill fortfarande intala mig själv att jag inte känner något trots att jag vet att jag gör det.

hur kan man gå från att aldrig vilja äta och bli äcklad av mat till att vilja äta hela tiden?

vet inte vad det är med mig idag. känner mig grymt jävla arg, har gjort enda sedan jag vaknade imorse. vill slå sönder allt runt om mig, skrika åt varje människa som försöker prata med mig. har en ångestklump i bröstkorgen och ilskan får tårarna att vilja rinna.

Gårdagen bestod av efterlängtat kompishäng, drinkar, öl, shots, kedjerökning, nattliga samtal om oviktiga saker med okända och oviktiga människor, fick okända tabletter av en främling och tryckte i mig en hel kebabtallrik innan jag somnade. 

 

tänker fortfarande inte väga mig då det varit två tjockisdagar i rad. däremot hittade jag precis ett par jeans som jag inte ens fick igen för två månader sedan och nu är dom för stora.